Tacka vet jag de gamla ryssarna

I Janne Josefssons "Debatt" igår kväll debatterades det friskt om våldet inom Ishockeyn. Den intressanta tendensen bland många inom Hockeyvärlden är att våldet ses som lite underhållning och något som kanske är oundvikligt i en så tuff sport.

Varför slåss dom i så fall aldrig i Rugby, där de dessutom spelar utan skydd på kroppen, eller i den allt tuffare handbollen?

Svaret är förstås att det utvecklas olika kultur inom olika sporter. I Ishockeykulturen har det tyvärr blivit standard att man skall slå tillbaka mot alla typer av övergrepp. Tyvärr verkar det ingå i taktiken att medvetet skada motståndarna. Här har man en hel del att ta tag i.

De gamla ryssarna på 70-och 80-talen struntade fullständigt i motståndarnas försök att starta bråk, utan fokuserade på spelet, och ser man till deras resultat verkade det fungera ganska bra.
Kan inte det ses som verklig tuffhet; att inte slå tillbaka.

När det gäller publikens behov av underhållningsvåld = att få utlopp för sina egna aggressioner så........jag vet inte vad jag skall skriva.......erbjud dessa människor det dom allra mest behöver; PSYKOTERAPI.

Ishockeyn borde omdefiniera ordet tuffhet och fundera över de värderingar som sprids inom denna mansdominerade subkultur.

Heja Färjestad

Medier skriver: AB DN SvD