Varför är vi så imponerade av idrottare som i stora underlägen inte ger upp, utan fortsätter att kämpa på? Är det inte fullständigt självklart att man som professionell idrottare alltid tror att det finns en chans att komma tillbaka. Jag tycker att det är mycket illa om man inte sätter sin yrkesstolthet så högt att man alltid ger 100%.
Vid alla underlägen borde det vara naturligt att ge 100% för att ta sig tillbaka in i matchen. Fokus bör givetvis vara inriktat på en taktik för att vända på steken.
Ett stort underläge är också en jättechans att vinna självförtroende och mentala fördelar inför framtiden.
Varför inte alltid ta dessa chanser?
"Quitters never win, winners never quit"
Är Brynäs quitters, eller kommer de tillbaka trots en mycket tuff tabellsituation?
Medier skriver: AB DN SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar